Text: Kent. Ensammast I Sverige.

Ner fran minus 50 grader
Mannen brevid stinker svett
Vi gar ner i varma morker
Jag gor dig arvlos pa en servett.

Jag ser dig pa terminalen
som en hagring pa en prada-klon
Jag har ett gomt behov
Sjalen (som Stephen T.)
for just en san har otankbar situation

Jag gick langsamt fram mot bordet
min avvaktande blick
over munnen mitt i orden
slog du till sa hart det gick

Jag sag du tyckte om det
Fran nastan bottenlos tristess
kom det karleksvarma valdet
och vinet spills
bleka rorschanch-test

Jag ser nagon vid rodljus
samma NK-paraply
och nagonstans i min planbok
gloder en post-it fran -97
dar tio kulspetsbla sma siffror
skriker vaga utan ord
men ogonblicket glider undand
som skuggorna fran sma gra latta moln

Jag ser din rygg fran taxin
fast att jag vet att du har flytt
fran det kalla tysta landet
jag stampar torkarbladens rytm
jag minns ingenting som hande
men jag kallsvettas anda

VM i att halla fargen
tyck synd om dig
jag ar ensammast i Sverige...

Och jag drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
sa forlat, forlat for allt
for min forbannade kluvna tunga
jag har ett foto nagonstans
dr vi ar drottningar och kungar

Nu ligger bilder overallt
dar gamla ansikten ar unga
och jag har letat som besatt
efter kanslor som ar forsvunna
Det har varit en lang lang natt
men jag ar glad att mina
tarar ar beharskade och lugna