Text: Nordman. I Nattens Sista Timma.

Sitter du i morkret
och sorjer det som var
sa fastnar du i tiden
fast ingenting finns kvar

Du slar dig sjalv i bojor
som du smitt av bitterhet
och ingen tar sig in i
din varld av ensamhet.

Livet kan vara din van,
forst nar du lever.
Odet kan formas igen,
bojorna brytas an.
Doden ska komma till dig,
vem ar forskonad?
Om du ar nojd eller ej
hamtar han dig anda.

I nattens sista timma
nar lagan flamtat till
da vaknar ocksa doden
och fragar vad du vill.
Han vantar dar i morkret
som tatnar i ditt hus.
Befriar dig fran skuggor
och blaser ut ditt ljus.


Livet ar bara ett lan,
du ar en laga,
var den an kommer ifran
tandes den dock for dig.
Hall den sa lange du kan,
livet ar att vaga.
Bara en gnista som brann,
var anda ljus for mig.

Vad finns kvar av det
du hade da i en tid
som inte langre finns.
Vantar livet i det stora bla,
nar du vagat lamna allt du minns?

Livet ar bara ett lan,
du ar en laga,
var den an kommer ifran
tandes den dock for dig.
Hall den sa lange du kan,
livet ar att vaga.
Bara en gnista som brann,
var anda ljus for mig.