Text:
Ekdahl Lisa Med Kroppen Mot Jorden

Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga bla ar jag bortom tankarna och orden dar finns inget jag maste forsta utom att kroppen ar tung mot var

Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga bla ar jag bortom tankarna och orden dar finns inget jag maste forsta utom att kroppen ar tung mot var

: Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga bla ar jag bortom tankarna och orden dar finns inget jag maste forsta utom att kroppen ar tung mot var

mitt hus sma onda javlar far mig att valja glomskans rus sma onda javlar gor min varld dimmig och sned sma onda javlar dansar och jag, jag dansar med

med flit nu star jag har i lagorna sa kom inte hit Du ber mig inte sanka blicken men i mitt oga bor det en vulkan sa hall dig undan for jag tampas med

jag det var vi bada tva det var du, och det var jag for vi visste inte da att en sten i ett hjarta kan ingenting ra pa och om vi gjorde det med vilje

skugga faller dar han gar och hans hjartas djup ar som det djupaste vatten hans tanke nar hogt, hogre an det hogsta berg och han sa att hans blod kom att rusa i kroppen

nat man ser nan gang i bland Jag har ofta tankt pa dig pa vad du sett och vad du sagt och hur du vackt mina drommar som jag kvavde med mitt sjalvforakt